torsdag 25 mars 2010
torsdag 18 mars 2010
Kvalitet kapar kostnader i vården
På Skånes Universitetssjukhus i Malmö och Lund så inför man nu en vårdmodell hämtad från USA rapporterar Dagens Eko.
Det nya arbetssättet bygger på att all sjukvårdspersonal skall vara delaktig, ha inflytande och vara informerade i detalj om vilken behandling patienterna får och hur vårdplaneringen ser ut. Fel skall utredas direkt och rättas till. Inte helt olikt det som rapporterades nyligen från Karolinska där man genom ett förändrat arbetssätt i linje med Skånes modell radikalt kapat köerna till akuten.
• ”30 procent av sjukvårdens resurser används helt i onödan, menar sjukhuschef Bent Christensen och det är ett problem som dagens toppstyrda sjukvårdsorganisation inte kan lösa. Svensk sjukvård är fast i ett industriellt tänkande från 60-talet, som går ut på att beordra och kontrollera.”
Minskad dödlighet, färre vårdskador och därmed lägre kostnader må vara de primära effekterna av ett ökat fokus på kvalitet. Men att rätta till kvalitetsbrister frigör inte bara resurser utan leder också till större patientnöjdhet och högre arbetstillfredsställelse bland vårdpersonalen.
Att komma åt dessa ”låt gå och slarvkostnader” är därför något vi liberaler ser som en prioriterad åtgärd för att förbättra vården. I Stockholm motsvarar 30% av vårdens resurser mer än 15 miljarder, låt vara att man bara kan komma åt en fjärdedel av dessa så innebär det ändå nästan 4 miljarder som skulle kunna användas på bättre saker i vården.
Även Svd ägnar plats åt frågan på sin ledare idag och kommenteras bl a av Dick Erixon.
Det nya arbetssättet bygger på att all sjukvårdspersonal skall vara delaktig, ha inflytande och vara informerade i detalj om vilken behandling patienterna får och hur vårdplaneringen ser ut. Fel skall utredas direkt och rättas till. Inte helt olikt det som rapporterades nyligen från Karolinska där man genom ett förändrat arbetssätt i linje med Skånes modell radikalt kapat köerna till akuten.
• ”30 procent av sjukvårdens resurser används helt i onödan, menar sjukhuschef Bent Christensen och det är ett problem som dagens toppstyrda sjukvårdsorganisation inte kan lösa. Svensk sjukvård är fast i ett industriellt tänkande från 60-talet, som går ut på att beordra och kontrollera.”
Minskad dödlighet, färre vårdskador och därmed lägre kostnader må vara de primära effekterna av ett ökat fokus på kvalitet. Men att rätta till kvalitetsbrister frigör inte bara resurser utan leder också till större patientnöjdhet och högre arbetstillfredsställelse bland vårdpersonalen.
Att komma åt dessa ”låt gå och slarvkostnader” är därför något vi liberaler ser som en prioriterad åtgärd för att förbättra vården. I Stockholm motsvarar 30% av vårdens resurser mer än 15 miljarder, låt vara att man bara kan komma åt en fjärdedel av dessa så innebär det ändå nästan 4 miljarder som skulle kunna användas på bättre saker i vården.
Även Svd ägnar plats åt frågan på sin ledare idag och kommenteras bl a av Dick Erixon.
tisdag 16 mars 2010
Falsk matematik i RUT-debatten
DN:s Hanne Kjöller har gått till botten med SVT Agendas påstående att det bara är "rikingar" som har råd att använda RUT-tjänster. Det visar sig att dessa uppseendeväckande fakta beror på att Agenda gjort en egen inkomstklassedefinition; "höginkomsthushåll" är man redan vid 25 tusen i månaden, låginkomst vid mindre än 10 tusen. Därmed så kvalar större delen av offentligvärldens låginkomsttagare, sjukskötesrskor, lärare m fl in i höginkomstfacket.
Vanja Lundby Wedin hävdade också envist i programmet att det är de fattiga som finansierar de rikas RUT-avdrag. Oavsett om man är en riktig eller falsk höginkomsttagare så är fakta att RUT-reformen är självfinansierad; ingen betalar därmed för någon annan.
Med falsk matematik så kan man även bevisa att jorden är platt.
Liberala Anna, Sebastian Hallén m fl har också kommenterat artikeln.
Vanja Lundby Wedin hävdade också envist i programmet att det är de fattiga som finansierar de rikas RUT-avdrag. Oavsett om man är en riktig eller falsk höginkomsttagare så är fakta att RUT-reformen är självfinansierad; ingen betalar därmed för någon annan.
Med falsk matematik så kan man även bevisa att jorden är platt.
Liberala Anna, Sebastian Hallén m fl har också kommenterat artikeln.
måndag 15 mars 2010
RUT – inte för de rika utan för de kloka
Söndagskvällens debatt mellan Vanja Lundby Wedin och Jan Björklund om RUT trampade på i invanda spår. Björklund försöker göra sossarnas inställning till en motsättning mellan män och kvinnor. Lundby Wedin till att det är de fattiga som subventionerar de rika.
Att reformen är självfinansierad, gör svarta jobb till vita, skapar tusentals nya företag och tiotusentals nya jobb och fixar livspusslet för otaliga familjer och hushåll betyder liksom inget när man ändå har sin inställning klar.
Men RUT har blivit en succé för att priset för hushållstjänsterna plötsligt blivit överkomliga för vanligt folk. Rent generellt är det för dyrt för privatpersoner att köpa tjänster. Dessa är straffbeskattade i jämförelse med prylar, maskiner och apparater.
Johan Norberg visar i en artikel hur man måste jobba drygt fyra timmar för att köpa en timmes jobb. Själv noterar jag att man kan köpa en indisk bil för en månadslön. Relationen är skev. Det blockerar framväxten av en tjänstemarknad, tillväxten av nya jobb och allmänt möjligheten till ett enklare liv. Ingen tjänst köps ju om inte behovet finns vilket däremot gäller för prylar. Titta i era skåp så får ni se.
Debatten bör därför föras om RUT-avdragets mer strukturella effekter; hur RUT stimulerar framväxten av en ny tjänstemarknad och därför är en del av en stark allianspolitik för att skapa nya jobb och förbättra livsförutsättningarna för människor i Sverige .
Om detta har Daniel Rhodin i Eslöv skrivit en insiktsfull blogg. Även jag själv har bloggat tidigare i samma tema. Rasmus Jonlund, Seved Monke, Carina Boberg och SvD skriver också om detta idag.
Att reformen är självfinansierad, gör svarta jobb till vita, skapar tusentals nya företag och tiotusentals nya jobb och fixar livspusslet för otaliga familjer och hushåll betyder liksom inget när man ändå har sin inställning klar.
Men RUT har blivit en succé för att priset för hushållstjänsterna plötsligt blivit överkomliga för vanligt folk. Rent generellt är det för dyrt för privatpersoner att köpa tjänster. Dessa är straffbeskattade i jämförelse med prylar, maskiner och apparater.
Johan Norberg visar i en artikel hur man måste jobba drygt fyra timmar för att köpa en timmes jobb. Själv noterar jag att man kan köpa en indisk bil för en månadslön. Relationen är skev. Det blockerar framväxten av en tjänstemarknad, tillväxten av nya jobb och allmänt möjligheten till ett enklare liv. Ingen tjänst köps ju om inte behovet finns vilket däremot gäller för prylar. Titta i era skåp så får ni se.
Debatten bör därför föras om RUT-avdragets mer strukturella effekter; hur RUT stimulerar framväxten av en ny tjänstemarknad och därför är en del av en stark allianspolitik för att skapa nya jobb och förbättra livsförutsättningarna för människor i Sverige .
Om detta har Daniel Rhodin i Eslöv skrivit en insiktsfull blogg. Även jag själv har bloggat tidigare i samma tema. Rasmus Jonlund, Seved Monke, Carina Boberg och SvD skriver också om detta idag.
söndag 14 mars 2010
Skatteparadiset Sverige
Folkpartiet vill göra Sverige till ett skatteparadis för forskare och kunskapsbaserad verksamhet. Det är ett välkommet vallöfte som ligger väl i linje med partiets bildningsideal och tro på kunskap som en väg till individuell utveckling och ett bättre samhälle.
Sveriges framtida konkurrensförmåga att är avhängigt vår förmåga att ligga i en kunskapsmässig framkant. Redan idag lägger Sverige stora resurser på forskning och utbildning i jämförelse med andra industrinationer. Trots det så har resultaten i viss mån uteblivit. Med förslaget så skapas bättre möjligheter att dra till sig utländska forskare och kunskapsetableringar; ett viktigt inslag för att bygga en slagkraftig kunskapsindustri i Sverige.
Det måste löna sig att arbeta och utbilda sig är ett gammalt folkpartistiskt krav som nu ytterligare befästs. Lite förvånande kommer dock detta besked samtidigt som man gett upp kravet på att avskaffa värnskatten. Värnskatten är mer en någon annan skatt just en skatt på kunskap och utbildning.
Men smaka på ordet skatteparadis. I förlängningen så ryker nog värnskatten också.
Andra som bloggat i samma ämne är Rasmus Jonlund, Mark Klamberg och Agneta Berliner.
Sveriges framtida konkurrensförmåga att är avhängigt vår förmåga att ligga i en kunskapsmässig framkant. Redan idag lägger Sverige stora resurser på forskning och utbildning i jämförelse med andra industrinationer. Trots det så har resultaten i viss mån uteblivit. Med förslaget så skapas bättre möjligheter att dra till sig utländska forskare och kunskapsetableringar; ett viktigt inslag för att bygga en slagkraftig kunskapsindustri i Sverige.
Det måste löna sig att arbeta och utbilda sig är ett gammalt folkpartistiskt krav som nu ytterligare befästs. Lite förvånande kommer dock detta besked samtidigt som man gett upp kravet på att avskaffa värnskatten. Värnskatten är mer en någon annan skatt just en skatt på kunskap och utbildning.
Men smaka på ordet skatteparadis. I förlängningen så ryker nog värnskatten också.
Andra som bloggat i samma ämne är Rasmus Jonlund, Mark Klamberg och Agneta Berliner.
fredag 12 mars 2010
Praktikplatser – ett ofog?
Uppenbarligen är det Sven-Erik Österbergs åsikt som nu väljer att KU-anmäla Sven-Otto Littorin för ministerstyre. Bakgrunden är att Arbetsmarknadsministern bett de statliga myndigheterna att förbereda sig för att ta emot praktikanter i praktikoffensiven Lyftet.
”Det var Arbetsförmedlingen som skulle träffa överenskommelser med staten och andra offentliga arbetsgivare om platser i Lyftet. Ministrar får inte agera så här mot fristående myndigheter ” säger Sven-Erik Österberg i dagens DI som också tycker att det bara handlar om att Littorin försöker skyla över sin misslyckade politik.
Att våra myndigheter och offentliga arbetsgivare går i spetsen för att ordna med praktikplatser och sommarjobb för våra ungdomar och arbetslösa tycker jag är en utmärkt ordning. Alla vet att möjligheten att få ett stadigvarande jobb ökar dramatiskt om man bara får en möjlighet att komma in och visa framfötterna och lära känna folk.
Det borde vara alla arbetsgivares plikt att ge utrymme för fler praktikanter. Det duger inte att peka på någon annan. Vem mer än vi själva ska hjälpa in våra ungdomar och arbetslösa på arbetsmarknaden? Att ministern också påminner om det ansvaret ligger i linje med departementets uppgifter.”Lyftet” är en utmärkt satsning och en del av alliansens jobbpolitik.
Istället gnäller Österberg om formfel och oroar sig dessutom för att medborgarnas service kommer bli lidande när myndigheterna måste ta hand om alla praktikplatser. Sven-Erik Österberg har även tidigare i år ondgjort sig över det dåliga vädret och kallat in regeringen för att stå till svars i olika nämnder. Nu väljer han att engagera KU för jobben. Resultatpolitik?
”Det var Arbetsförmedlingen som skulle träffa överenskommelser med staten och andra offentliga arbetsgivare om platser i Lyftet. Ministrar får inte agera så här mot fristående myndigheter ” säger Sven-Erik Österberg i dagens DI som också tycker att det bara handlar om att Littorin försöker skyla över sin misslyckade politik.
Att våra myndigheter och offentliga arbetsgivare går i spetsen för att ordna med praktikplatser och sommarjobb för våra ungdomar och arbetslösa tycker jag är en utmärkt ordning. Alla vet att möjligheten att få ett stadigvarande jobb ökar dramatiskt om man bara får en möjlighet att komma in och visa framfötterna och lära känna folk.
Det borde vara alla arbetsgivares plikt att ge utrymme för fler praktikanter. Det duger inte att peka på någon annan. Vem mer än vi själva ska hjälpa in våra ungdomar och arbetslösa på arbetsmarknaden? Att ministern också påminner om det ansvaret ligger i linje med departementets uppgifter.”Lyftet” är en utmärkt satsning och en del av alliansens jobbpolitik.
Istället gnäller Österberg om formfel och oroar sig dessutom för att medborgarnas service kommer bli lidande när myndigheterna måste ta hand om alla praktikplatser. Sven-Erik Österberg har även tidigare i år ondgjort sig över det dåliga vädret och kallat in regeringen för att stå till svars i olika nämnder. Nu väljer han att engagera KU för jobben. Resultatpolitik?
tisdag 9 mars 2010
Jämlikhet och rättvisa!
Populära ord i den politiska debatten. Efter boken ”Jämlikhetsanden” nu också en plötslig sanning om vägen till ett bättre samhälle vilande på en förment vetenskaplig grund. I DN idag sällar sig Göran Rosenberg till den skara som åter sett ljuset och gärna vill berätta om det för oss andra.
Ingen kan väl på fullt allvar invända mot ett samhälle som är rättvist och jämlikt? Ändå vill vissa göra detta till den stora skärningspunkten i svensk politik. Förvånande nog även Rosenberg.
Det diskussionen handlar om är hur vi skapar ett samhälle där människans drivkrafter inte förspills på ett för oss alla improduktivt sätt. Så att samhället kan utvecklas på ett sätt som skapar möjlighet till mer rättvisa och jämlikhet. ”Vi måste värna de välståndsgenerande krafterna”, ett känt citat från Bertil Ohlin som på pricken naglar fast vad det handlar om.
Ett samhälle som, aldrig så jämlikt och aldrig så rättvist, tappar bort människans egen drivkraft till förändring och förbättring går sin egen undergång till mötes. Ett samhälle som fostrar fram en kultur där det är OK att underprestera och låta någon annan göra jobbet blir inte jämlikt och rättvist. Vare sig boken eller Rosenberg nämner med ett ord hur det rättvisa eller jämlika samhället ska uppnås. Underförstått ligger den marxistiska idén om att allt egentligen bara är ett fördelningsproblem. Ta från de rika och ge till de fattiga. Rättvisa. Jämlikhet. Det är inte hela sanningen.
Alliansen har en strategi för hur samhället ska utvecklas och bli bättre – genom att stimulera människans egna drivkrafter mer – inte bara en nygammal idé om ett bättre samhälle. Det saknar de rödgröna. En strategi. Det är det som är skiljelinjen mellan de båda blocken i politiken. Inte en annan syn på rättvisa och jämlikhet.
Andra liberaler som i dagarna funderat kring begreppen jämlikhet och rättvisa är Jasenko Selimovic, "Socialismen hotar fortfarande friheten" och Mark Klamberg, "Socialdemokraterna har aldrig förstått begreppet rättvisa".
Ingen kan väl på fullt allvar invända mot ett samhälle som är rättvist och jämlikt? Ändå vill vissa göra detta till den stora skärningspunkten i svensk politik. Förvånande nog även Rosenberg.
Det diskussionen handlar om är hur vi skapar ett samhälle där människans drivkrafter inte förspills på ett för oss alla improduktivt sätt. Så att samhället kan utvecklas på ett sätt som skapar möjlighet till mer rättvisa och jämlikhet. ”Vi måste värna de välståndsgenerande krafterna”, ett känt citat från Bertil Ohlin som på pricken naglar fast vad det handlar om.
Ett samhälle som, aldrig så jämlikt och aldrig så rättvist, tappar bort människans egen drivkraft till förändring och förbättring går sin egen undergång till mötes. Ett samhälle som fostrar fram en kultur där det är OK att underprestera och låta någon annan göra jobbet blir inte jämlikt och rättvist. Vare sig boken eller Rosenberg nämner med ett ord hur det rättvisa eller jämlika samhället ska uppnås. Underförstått ligger den marxistiska idén om att allt egentligen bara är ett fördelningsproblem. Ta från de rika och ge till de fattiga. Rättvisa. Jämlikhet. Det är inte hela sanningen.
Alliansen har en strategi för hur samhället ska utvecklas och bli bättre – genom att stimulera människans egna drivkrafter mer – inte bara en nygammal idé om ett bättre samhälle. Det saknar de rödgröna. En strategi. Det är det som är skiljelinjen mellan de båda blocken i politiken. Inte en annan syn på rättvisa och jämlikhet.
Andra liberaler som i dagarna funderat kring begreppen jämlikhet och rättvisa är Jasenko Selimovic, "Socialismen hotar fortfarande friheten" och Mark Klamberg, "Socialdemokraterna har aldrig förstått begreppet rättvisa".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
