söndag 20 december 2009

Det finns inga onödiga läkarbesök!

DN har under några dagar haft kritiska artklar om Vårdvalet. Det har lett till ökade kostnader pga fler läkarbesök. Onödiga sådan hävdar kritiska läkare. Dessutom har vårdcentralerna snabbt fattat ersättningssystemets principer och bokar in patienterna på många korta besök istället för några få långa. På så sätt kan man öka sina intäkter.


För det första så finns det inget som heter onödiga besök; bara patienten själv kan avgöra vad som är viktigt och inte viktigt. Det har varit en av de fundamentala tankarna med Vårdvalet; nämligen att föra över avgörandet till patienten själv. Inte som tidigare ransoneringssystem där läkaren avgör vem och när.

För det andra så var en annan viktig utgångspunkt för Vårdvalet just det att öppna upp vården och skapa en större tillgänglighet. Klart att det ökar kostnaden, hur ska man annars kunna öka volymen? Men det har man tagit höjd för i sjukvårdsbudgeten.

Men, det är viktigt att man nu justerar ersättningsmodellen så att man inte skapar ett internt genererat kostnadstryck. Att dela upp vårdbesök i flera bara för att kunna ta mer betalt är inte rätt. Jag har inte varit obetingat positiv till en ersättningsmodell som baseras på styckpriser. I andra branscher har detta lett till kostnadsökningar (eller vinstökningar för producenten).

Jag har hela tiden hävdat att man bör överväga en timbaserad ersättning. Inte minst för att ge mer utrymme för den del av vården som bara handlar om tröst, den lugnande handen på pannan.

söndag 13 december 2009

Jobblinjen måste förklaras – inte försvaras

Svd:s opinionsmätning idag är trist läsning. Trots att svenska folket har fått det rejält mycket bättre ekonomiskt; ca 2200 kronor mer i plånboken per månad, en exempellös reallöneförbättring för den arbetande befolkningen, så belönas inte Alliansen. Gapet mellan blocken har ökat till drygt 11 %. Det om något visar att man inte kan köpa folks gunst för pengar, det måste till andra saker. I Sverige kanske det mest handlar om att tala till folks missnöje. Det var missnöje med sossarnas jobbpolitik som banade vägen för Alliansseger, nu är det missnöje med Alliansens sjukförsäkringspolitik som öppnar upp för regimskifte igen.

Man måste medge att omläggningen av sjukförsäkringen hade kunnat hanteras annorlunda. I grunden finns det en blocköverskridande enighet om att något måste göras åt långtidssjukskrivningarna. Redan under förra mandatperioden tillsatte sossarna en utredning men vågade inte gå fram med konkreta förslag. Nog hade det varit på plats med en gemensam aktion över blockgränserna.

Istället hastar moderaterna på och lägger fram ett förslag som i grunden är ogenomtänkt och inte håller för kritisk granskning, vare sig bland de administrerande myndigheterna eller i folkopinionen. Det här handlar om folks grundläggande trygghetsupplevelse. Att peta i folks trygghet är som att peta i någons öga. Man rör inte sådana frågor utan ha vallat de rejält. Det glömdes nu bort, eller hanns inte med.

Och var finns folkpartiet i denna fråga? Lika passiva som tidigare i frågan om arbetslöshetsförsäkringen, ännu ett hastverk signerat moderaterna? Där har vi trots allt i efterhand vällovligt tydliggjort att vi är av en annan åsikt.

Folk är inte övertygade om att jobblinjen är rätt, vi måste övertyga dem om det. Det gör man inte genom att lansera reformer som spär på folks osäkerhet. I grund och botten så betyder de svagare grupperna; sjuka, arbetslösa, pensionärer mer för folks politiska preferenser än statusen på plånboken. En rätt sympatisk inställning, egentligen.

Vi måste förklara och åter förklara de enkla sambanden som finns mellan jobb och välfärd. Att det är grunden för större trygghet även för de svagare i samhället.