Kortare köer på Stockholms akuter

Stockholms samtliga akutsjukhus har kortat sina köer uppger DN:s papperstidning. Borta är heldagssittningar på akuten för att åtgärda snuvor och blessyrer. Alla bär vi på hårresande upplevelser, självupplevda eller från bekanta. Nu får patiententerna träffa läkaren redan inom en halvtimme eller timme.

Istället för att organisera arbetet i sekvens med först en inskrivningssköterska, sen en sjuksköterska, sen en läkare, sen kanske en läkare till så har man nu grupperat sig i tvärsammansatta arbetslag som gemensamt tittar på patienten direkt. Smartare, tidseffektivare och även erfarenhetsutvecklande för arbetslaget. Förebilden heter bilindustrin.

Bra tycker vi som jobbar med vårdpolitik. Det finns säkert fler branscher som sjukvården kan lära av bara man får upp näsan från undersökningsbänken. Det här ligger också helt i linje med liberala vårdpolitiska ambitioner att förbättra den patientupplevda kvaliteten och inte bara de medicinska vårdresultaten.

Även Birgitta Rydberg och Mark Klamberg har kommenterat nyheten.

RUT-avdragen och folks behov

Flera rapporter och inslag i media visar på de positiva makroekonomiska konsekvenserna med avdragen för hushållsnära tjänster. Tusentals jobb och nya företag har skapats, svarta pengar har omvandlats till vita. Vad som förtjänar att framhållas gång på gång är att framgången speglar ett faktiskt behov hos folk. Det finns ett behov av att köpa den här typen av tjänster och tjänsterna skapar nytta. Det som var fel var att priset, med dåvarande beskattning, blev för högt för folk. Därmed kom en hel sektor att helt utebli från vår ekonomi; inga inkomster, inga skatter, inga nyttoeffekter. De rödgröna ondgör sig i vanlig ordning över den orättvisa detta utgör. Nu handlar det om en icke rättvis beskattning.
Det är lockande att tänka sig fler icke existerande sektorer i vår ekonomi. Fler behov som väntar på att frisläppas bara priset blir mer rimligt. IT-tjänster, ekonomisk och juridisk rådgivning, fixartjänster utanför hemmet m fl. I stort sett alla tjänster som riktar sig mot privatpersoner är idag "överprisade". Det skapar en ogynnsam obalans mellan maskin och människa. Att köpa en kinesisk snöslunga upplevs som billigare än att hyra in en snöskottare. I förlängningen driver det en utveckling mot ett mer prylorienterat samhälle och en "gör-det-själv" kultur. Speglar det folks rätta behov?