söndag 13 december 2009

Jobblinjen måste förklaras – inte försvaras

Svd:s opinionsmätning idag är trist läsning. Trots att svenska folket har fått det rejält mycket bättre ekonomiskt; ca 2200 kronor mer i plånboken per månad, en exempellös reallöneförbättring för den arbetande befolkningen, så belönas inte Alliansen. Gapet mellan blocken har ökat till drygt 11 %. Det om något visar att man inte kan köpa folks gunst för pengar, det måste till andra saker. I Sverige kanske det mest handlar om att tala till folks missnöje. Det var missnöje med sossarnas jobbpolitik som banade vägen för Alliansseger, nu är det missnöje med Alliansens sjukförsäkringspolitik som öppnar upp för regimskifte igen.

Man måste medge att omläggningen av sjukförsäkringen hade kunnat hanteras annorlunda. I grunden finns det en blocköverskridande enighet om att något måste göras åt långtidssjukskrivningarna. Redan under förra mandatperioden tillsatte sossarna en utredning men vågade inte gå fram med konkreta förslag. Nog hade det varit på plats med en gemensam aktion över blockgränserna.

Istället hastar moderaterna på och lägger fram ett förslag som i grunden är ogenomtänkt och inte håller för kritisk granskning, vare sig bland de administrerande myndigheterna eller i folkopinionen. Det här handlar om folks grundläggande trygghetsupplevelse. Att peta i folks trygghet är som att peta i någons öga. Man rör inte sådana frågor utan ha vallat de rejält. Det glömdes nu bort, eller hanns inte med.

Och var finns folkpartiet i denna fråga? Lika passiva som tidigare i frågan om arbetslöshetsförsäkringen, ännu ett hastverk signerat moderaterna? Där har vi trots allt i efterhand vällovligt tydliggjort att vi är av en annan åsikt.

Folk är inte övertygade om att jobblinjen är rätt, vi måste övertyga dem om det. Det gör man inte genom att lansera reformer som spär på folks osäkerhet. I grund och botten så betyder de svagare grupperna; sjuka, arbetslösa, pensionärer mer för folks politiska preferenser än statusen på plånboken. En rätt sympatisk inställning, egentligen.

Vi måste förklara och åter förklara de enkla sambanden som finns mellan jobb och välfärd. Att det är grunden för större trygghet även för de svagare i samhället.

2 kommentarer:

  1. Sambandet mellan jobb och välfärd på makronivå är väl tämligen klart och tydligt för de flesta medborgare. Däremot finns det ju ett steg till, och där har folk olika uppfattning. Jag menar att trygghet är kopplat till FÖRDELNINGEN av välfärden. Exempelvis har en hårt arbetande framgångsrik enmansföretagare klart lägre trygghet än en arbetslös fd heltidsanställd, och då mäter jag "trygghet" som mängden skattepengar som allokeras till medborgaren om han t ex blir sjuk eller arbetslös. Trygghet är m a o inget entydigt begrepp, och definitivt inte kopplat till din egen jobbinsats. Kanske är det därför ordet används av politiker av alla möjliga kulörer; det betyder ju egentligen ingenting...

    SvaraRadera
  2. Bra kommentar! Faktum är att vi i Liberala Företagare, ett nytt förbund jag varit med i starten, faktiskt just tittar på sådana trygghetsförbättrande åtgärder för småföretagare.
    Men vad gäller jobblinjen på mikronivå så finns ett stort pedagogiskt arbete kvar att göra. Tyvärr tror jag att den socialdemokratiske valarbetaren Christina Husmark-Persson inte nog kan överskattas för sin opinionsbildande roll den senaste månaden.

    SvaraRadera