RUT – inte för de rika utan för de kloka

Söndagskvällens debatt mellan Vanja Lundby Wedin och Jan Björklund om RUT trampade på i invanda spår. Björklund försöker göra sossarnas inställning till en motsättning mellan män och kvinnor. Lundby Wedin till att det är de fattiga som subventionerar de rika.

Att reformen är självfinansierad, gör svarta jobb till vita, skapar tusentals nya företag och tiotusentals nya jobb och fixar livspusslet för otaliga familjer och hushåll betyder liksom inget när man ändå har sin inställning klar.

Men RUT har blivit en succé för att priset för hushållstjänsterna plötsligt blivit överkomliga för vanligt folk. Rent generellt är det för dyrt för privatpersoner att köpa tjänster. Dessa är straffbeskattade i jämförelse med prylar, maskiner och apparater.

Johan Norberg visar i en artikel hur man måste jobba drygt fyra timmar för att köpa en timmes jobb. Själv noterar jag att man kan köpa en indisk bil för en månadslön. Relationen är skev. Det blockerar framväxten av en tjänstemarknad, tillväxten av nya jobb och allmänt möjligheten till ett enklare liv. Ingen tjänst köps ju om inte behovet finns vilket däremot gäller för prylar. Titta i era skåp så får ni se.
Debatten bör därför föras om RUT-avdragets mer strukturella effekter; hur RUT stimulerar framväxten av en ny tjänstemarknad och därför är en del av en stark allianspolitik för att skapa nya jobb och förbättra livsförutsättningarna för människor i Sverige .

Om detta har Daniel Rhodin i Eslöv skrivit en insiktsfull blogg. Även jag själv har bloggat tidigare i samma tema. Rasmus Jonlund, Seved Monke, Carina Boberg och SvD skriver också om detta idag.